Nu har jag tränat ytterligare fler ggr, jag har haft tanken om att skriva om det, men sömn, vila o mat har kommit före.

Vad som mer hänt är att jag rakat bort allt mitt långa hår sedan sist jag skrev ,& jag har fått MÄNGDER med komplimanger om att jag passar i det, senast på gymmet i både omklädningsrummet & ute under träning   

Jag har märkt att folk kollat extra, mest för jag är en brud som har så pass kort hår - fördomar.

Och vi vet ju vad jag tycker om sådana.             

Ialf idag har jag nu fått resultatet av min utredning av logopeden med... resultatet var blandade känslor.

Men nu har jag genomgått den i 2 dygn iaf.

Men över till annat... så fick jag ett oroväckande samtal från min sons fröken på gymnasiet, så nu ska jag ha ett möte med skolan imorgon (på min f-dag av alla dgr - men det är smällar man får ta & detta är ultraviktigt).... Dock är det första skolan som delar min bild jag har av hnm, så  nu är mitt ex "inmålad i en hörna" med sin egen blinda uppfattning av vår son.

Nu är jag inte ensam om att ha sett den bilden av hnm jag har sett. Vilket faktiskt är en lättnad.

Så imorgon ska min kära make vara hemma från jobb på slutet för att ta våra töser.

Han vet hur viktigt detta är för min son. Så klart han ställer upp.

Han vet även att min son vill bo med oss.

Och min sons tillstånd är av viktig allvarlig art.

Hur som helst vill jag han bor med oss ändå, jag kommer alltid ha min dörr öppen för hnm. Oavsett.

Är det så illa som jag nu först Idag fick reda på, så lär han inte kunna fungera själv i framtiden, utan behöver bo på gruppboende.

Vad som än händer, så kommer jag alltid älska min son