Nu har jag tränat ytterligare fler ggr, jag har haft tanken om att skriva om det, men sömn, vila o mat har kommit före.

Vad som mer hänt är att jag rakat bort allt mitt långa hår sedan sist jag skrev ,& jag har fått MÄNGDER med komplimanger om att jag passar i det, senast på gymmet i både omklädningsrummet & ute under träning   

Jag har märkt att folk kollat extra, mest för jag är en brud som har så pass kort hår - fördomar.

Och vi vet ju vad jag tycker om sådana.             

Ialf idag har jag nu fått resultatet av min utredning av logopeden med... resultatet var blandade känslor.

Men nu har jag genomgått den i 2 dygn iaf.

Men över till annat... så fick jag ett oroväckande samtal från min sons fröken på gymnasiet, så nu ska jag ha ett möte med skolan imorgon (på min f-dag av alla dgr - men det är smällar man får ta & detta är ultraviktigt).... Dock är det första skolan som delar min bild jag har av hnm, så  nu är mitt ex "inmålad i en hörna" med sin egen blinda uppfattning av vår son.

Nu är jag inte ensam om att ha sett den bilden av hnm jag har sett. Vilket faktiskt är en lättnad.

Så imorgon ska min kära make vara hemma från jobb på slutet för att ta våra töser.

Han vet hur viktigt detta är för min son. Så klart han ställer upp.

Han vet även att min son vill bo med oss.

Och min sons tillstånd är av viktig allvarlig art.

Hur som helst vill jag han bor med oss ändå, jag kommer alltid ha min dörr öppen för hnm. Oavsett.

Är det så illa som jag nu först Idag fick reda på, så lär han inte kunna fungera själv i framtiden, utan behöver bo på gruppboende.

Vad som än händer, så kommer jag alltid älska min son   

Nu har jag skaffat allkort, & gått från 1 timme idag, till 2 timmar per omgång nu.

Instruktören tyckte jag max skulle träna 45 minuter när jag sist var där...Bah !   

Jag tränar så mkt som jag känner min kropp pallar & ialf tar ngn minuts paus emellanåt.

Idag stängde dom tidigt anade jag & stack ner, mkt riktigt...dom skulle stänga 3 ...så jag kunde stannat längre om jag ville, men Nah... 2 timmar räckte.

Det första jag sa när jag gick in i salen för uppvärmning var - Jag HATAR det !

Dvs många fler personer än där brukar vara vid stängningsdags.

Något som slog mig denna gång...jag svettas inte lika mkt nu längre som förr !?

Fick slänga mig på uppvärmingen mellan varven för & få upp pulsen mer, kände mig även sval om armarna.. not like.

Men en annan sak... jag hade ingen snus på mig hela tiden.. saknade inte den heller   

Jag fick även pratat lite med 2 personer...framsteg..

Men jag fick syn på en brutta som tillbringade mer tid med att titta på sin mobil, ist för att faktiskt träna, & när hon tränade var det väl 3-5 lyft, sedan gick hon iväg en runda...& när hon gick på stegmaskinen kunde jag inte låta bli o le... hon använde armarna till o DRA sig uppför trappstegen !         & nä, hon var inte utschasad...Hon kom dit när jag var där, & gjorde ingen nytta av att ens vara där för & t-r-ä-n-a, eller ens träna rätt...jisses.

Idag körde jag axlar, triceps, biceps, ryggen, magen, & låren på 3 olika ställen & i varje av dom 3 maskinerna tränades även ...Tha BUTT ... det knep bra därbak    Såklart iom jag satt i en av dom där man känner sig speciellt utsatt, stirrade 3 karlar på mig... men jaja, låt dom glo då, dom har väl inte sett insidan av ett par kvinnolår på länge  

Min instruktör har sagt jag max ska ta 25 kg, så jag började med det...ökade ganska snabbt till 30 osv...hamnade på 50 kg, kunde även tydligen rubba vikterna på 100 kg (var nyfiken om jag kunde det efter alla år, då jag kunde det när jag va 14 år)

Men nä 50 var bättre än halva vikten som blivit sagt jag skulle hålla mig till.   

Men min karl är orolig nu..han frågade om jag verkligen behöver träna benen...han sa mina bens styrka redan är som en rävsax, & tydligen är det som bitchslaps ibland när han varit där     

Jag känner mig bra öm i hela kroppen ialf nu, men det är en bra känsla, inte illa pinkat för en som snart fyller 41.. jag va svinhungrig när jag kom hem, så jag har hunnit äta ngt litet med... nu blir det en ansiktsmask... man kan ialf försöka göra sig lite finare ...hihihihi.

Kram på er f*ckers !!     

var innan varenda dag, sedan kom väninnan med son & behövde vår hjälp några dagar, & då var man orolig även för hennes skull, samtidigt för egen skull på andra vis, så jag inte kunde lämna henne för att gymma, då tankarna bara snurrade till den stunds nuet.
Efter det gymmade jag så klart, men måste ha tagit i för hårt/länge, då jag hade djävulusiskt ont i axlarnas muskler i 2 dygn.
Efter det har det varit utvalda dagar för enbart barnens skull så klart.
Men tänkte sätta igång allt igen.
Måste bara hitta sportbehån & skaffa nya skor...dom nya skorna jag har just nu är så jäkla tighta så det gör ont i fötterna, då jag fått äran att få "ankfötter" efter anlag.

Värsta är att skoindustrin hakat på "smala fötter" trenden, dockfötter ni vet, som om allas fötter har samma form, lika korkat som om alla har samma storlek ?!?

Skrattretande faktiskt.

Och sedan dessa uppstylade brunbrända brudarna med pattarna uppe vid hakan som om dom vore flytkuddar ?? 
Inget fel vid att tycka man gör sig fin, men är det verkligen nödvändigt att ha lösögonfransar, tjockt spackel & 2 nummer för små kläder på gymmet ?
På gymmet ska man fokusera på träningen, inte posera & kolla efter karlar...suck.

Märks jag är flera generationer före dessa brudar, & har skärpan där jag ska ha den, dvs på mig själv & inte alla andra runt omkring mig.

Visst, nu låter det ju inte så, men när dom blänger på mig & svänger runt på klacken så hästsvansen svänger runt som om "du är inte önskvärd här" är det klart man reagerar, men nu blir ju inte min reaktion som den kunde ha blivit hahaha.
Många av dom är ju i min äldsta dotters ålder, så nä... inte värt det.

Iallafall...av en slump googlade jag fram en sak nu nyligen som jag ska genomföra i två etapper.

Tidigare fanns det bara i new york, så gissa vem som är lättad nu för det finns i sverige ?

Och detta är bara början, jag har många planer.....enough said.

Först tänkte jag inte gå dit... jag fick typ panik ångest ...

H-a-t-a-r folksamlingar.

Men med peptalk från 3 väninnor masade jag mitt blekfeta celluitgropiga arsle dit.

Det var ju inte det att jag inte ville komma i form efter alla år. Det var ju ang "dom andra"

Men ja, jag gick dit...

Fick skämmigt nog fråga hur man fick igång cykeln... aldrig haft spinning förut...vaddå man kände sig som en okunnig liten fjant ?

Efter att ha varit på den drygt en 20 minuter kände jag byte behövdes...gav mig på löpbandet...började trycka där instruktören tryckte sist på cykeln...hände inget..vände på huvudet bakåt o såg hnm snacka m ngn annan... DÅ PLÖTSLIGT hände det saker under mina fötter !! svajade till som en alkis, grabbade båda handtagen på fanskapet som om jag försökte tämja den... började pressa upp takten ..men jag var inte så dum så jag tänkte utsätta mig för att springa, nä dagen före hade jag ju sprungit drygt 1 km lr mer efter att ha hjälpt min väninnas gamla mamma med en sak som hon inte kunde lösa själv (KLART man hjälper?!) för att hinna med bussahelvetet, genom ödemark, hoppade häcklöpning över vallar ..kontrade gropar fylla med dy & slask, vilket inte var en hit iom mina stövlar är söndriga, men jag ville inte heller vänta 2 timmar på nästa buss...huuu! (när jag väl kom till busshållsplatsen flåsade jag som en förstoppad älg o viftade på en slyngel o masa på röven så jag kunde få plats innan bussen, han spärrade upp ögonen o flyttade på sig såklart hahaha)

Till slut kom jag upp i en sådan rask takt på bandet mina långa ben kunde hantera så jag gick raskt, men använde fulla längden av mina ben utan att behöva springa..

Jag har inte hållt reda på klockan hur länge jag gjorde varje moment, just nu är jag bara glad att jag är så pass taggad att röra på fläsket, så vi säger att det är huvudsaken jag gör det. Eller hur ?

Sedan gick jag såklart som ett spån mot en roddmaskin o började klicka på en meny där med tills en blond ängel med ljusaste blå ögon upplyste denna okunniga bitch om att "det är bara o börja o ro så startar den"    så han blev tackad efter jag rodnande skämts färdigt haha

Sedan gick jag dom sista 10 minutrarna upp på den sabla cykeln igen på ännu mer motstånd.... sedan vinglade jag iväg genom gymmet o korridoren på darriga ben för o byta om, höll på o tippa över i omklädningsrummet hahahaha

Sedan när gympasset var avklarat en timme tänkte man...YES ! jag gjorde det ! började gå hemåt, gick ut via dörrarna....halkade fanimej till på en snöfläck, fick nästan en whiplash av hur kroppen reagerade instinktivt....& blev så skräckslagen så jag la av en brakskit , & det var ingen liten heller..NÄRÅ... en ljudlig jävel över parkeringen var det ! 
Tur i oturen så var det varken någon bakom mig lr på parkeringen just då...

(ser det positiva i det negativa)

Så Nä, jag dog inte på gymmet .. men jag höll på & dö UTANFÖR ! hahaha !

Igår hann jag inte mer än hem innan jag stod & grät vid diskbänken...

Jag vägrar gå in på varför, min man vet, & det är det enda som betyder något.

Han har alltid haft svårt att visa empati & trösta förut när jag har varit ledsen lr upprörd, men mer o mer med åren som gått, plus att han insåg att något var verkligen fel denna gång, med tanke på vart jag hade varit tidigare på kvällen, så gick han fram till mig där jag stod med ryggen emot över diskbänken, med tårar rinnandes nerför kinderna.

Jag kan avslöja att jag just då hade avsky & djup besvikelse gentemot mig själv, som hade gjort så jag hade hamnat i situationen jag varit i.

Man kan tänka att jag hade mig själv & skylla , men tills jag fick reda på att jag verkligen inte kan rå för det , så trodde jag med det.

Men när jag väl hamnar i liknande situationer som den jag hamnade i, så avskyr jag ändå mig själv.

Plus jag är otroligt skamsen.

Att denna vackra man, trots mina negativa sidor vill leva med mig ändå trots dom, bevisar bara hur underbar han är.

Hans svar på det hela var "jag ser inte dom negativa sidorna, jag ser alla dom positiva"

Så tydligen är dom negativa inte av så allvarlig karaktär, så det får honom att inte dela sitt liv med mig.

Inte i hans ögon ialf.

Men det betyder inte att jag verkligen försöker bättra mig.

Ibland tar dom negativa sidorna bara överhand, plus att jag ser inga tecken hos andra personer att det för stunden är negativt.

Och då är skadan redan skedd.

Så nu har det hänt igen, & jag anar varför.