stackars avundsjuka lilla flicka som måste komma med dräpande kommentarer för hon själv är på botten ...

Citat - "pengar betyder tydligen allt för er."

Jag frågade henne hur hon betalar sin hyra & mat - efter jag hade raderat en dräpande kommentar & inkl fråga, om hon hade skruvat på huvudet rätt idag, lr bara felmedicinerat som vanligt.

Jag fick som vanligt inget svar.   

Vi har tagit oss upp ifrån botten, jag har jobbat ihop dom pengarna som nämndes.

Bara för hon själv är fet, ful & så lat så hon måste åka 150 meter (om ens det) till närmsta affär i en bil, för att handla mat så.

Jag brukar inte vara sådan att jag kallar folk fula, men nu menade jag hennes insida.

Sedan om man säger ifrån när måttet är rågat, då blir hon förfärad för det, fast det är berättigat.

Hon måste fan lida av personlighetsklyvning denna människa alltså...

Att hon är fet är ingen nyhet, hon har numera tält på sig, att hon är lat är pgr av hennes vikt.

Ja jag är ingen lättviktare heller, men jag är bara 1/3 av hennes vikt (lr ja mindre nuförtiden), & jag märker mitt flås beror på grund av min övervikt, krävs ju inget geni att fatta det, men i mitt fall har jag ju sköldkörtelrubbning, vilket hon inte har.

(& pgr av rubbningen jag har, flåsar man ju även för minsta lilla så)

Men jag försöker ju ändå, jag ger inte bara upp. När jag vägde som mest vägde jag 94 kilo, & bara det blev en chock som väckte upp mig att läkarna hade fel, det ÄR ngt fel på min ämndesämsättning.

Hon har bara tröstätit, gått till psykologer (som inte hjälpt), & fått piller ovanpå piller, & ovanpå piller, & blitt värre & värre, bitter, aggressiv person, som ser ut att gå i sömnen & nästan ramla omkull varje gång man ser henne, man får ingen kontakt med henne alls.

Vid ett tillfälle blev jag så allvarligt oroad över henne, & bad henne sluta med en del piller, för uppenbarligen gjorde dom inte henne bättre, hon erkände då att hon fick ändrad personlighet, var elak mot allt & alla.

Men så klart hände ingenting ...

Det var inte lönt att tycka synd om henne, den enda som kan hjälpa henne , är hon själv.

Hon måste bryta sin egen onda cirkel.

Hon kan inte fortsätta att bete sig som hon gör, & sedan slå ifrån sig om att hon inte vet om hur hon betett sig.

Bara där hade en människa insett att situationen är ohållbar.

Jag kan slå vad om att hon antingen inte kan gå utanför hemmet innan året är slut, eller är död av alla dom pillerna som läkarna stoppar i henne.

Allt började med att hon sa en gång till mig "jag överdriver med symptomen när jag kontaktar läkare, så dom tar mig på allvar" (medans hon mumlade om att slippa jobba i framtiden)

Jojo ,jag ser ju hur långt det tagit henne, hon har haft kateter, stomipåse, uppskuren i buken, har mediciner som ger henne blodproppar, & andra piller som ska se till så hon inte får blodproppar, antideppressiva, & andra olika sorters piller som hon säger funkar som "uppåt lr neråt" på henne, inkl andra konstiga namn jag inte kommer ihåg som ska göra annat...

Hon har både visat mig ärr, & nämnt pillers namn & vad dom gör med henne.

På ett vis som påminde om stolthet.

Min ena dotter blev skräckslagen när ärret visades, (dessutom skedde det utan förvarning & plötsligt)  sedan blev dottern rädd för henne när hon satt på min köksstol & såg drogad ut...

Behöver jag nämna att hon inte var välkommen hem till oss mer ??

Nog för det är "lagliga droger" , men i mina ögon är det ändå för jävligt att en människa låter sig frivilligt vara en labbråtta, & trivs att leva så.

Det kallar jag inget liv.

Det är nääästan så man tycker synd om henne.... men bara nästan.

Så Ja, hon var/är bara avundsjuk när hon skrev så, helt klart.

Men jag känner mig ändå elak, om jag hade sagt att jag flinar hela vägen till gymmet.

denna migränen alltså, ljuset skär in i ögon , vidare in i skallen på mig....aaaahhh..

Febrig är jag med i hela kroppen...

Det är precis jag kan sitta upp nu när jag skriver detta, SÅ pass sjuk är jag... febern som aldrig vill försvinna - så jag går runder med halvslutna ögonlock, & den snoriga näsan är en baggis jämflrt med hostan, & att det känns som om jag har ett rivjärn i halsen, SOM gjort så jag har väldens manligaste röst - sexigt.

Ingen dricka, ingen strepsil, lr zyx kan få bort den riviga ökensandskänslan i halsen överhuvudtaget.   

Så nu vet jag hur barnen har känt sig, & dom har ändå pallat av att leka mellan febervarven.

När jag hostar låter jag pipig på rösten som om den går upp i falsett, & jag har känt vätska komma upp, & ju mer jag hostat i panik, desto närmre till att spy har jag kommit, samtidigt som jag kippat efter luft.

Men har vc en tid ? Nä skåpet sa igår att det finns tid först i april, TROTS jag sa hur det varit ställt med töserna, vad 1177 sagt, & att dom nu smittat mig.

Men det är väl därför som dom jobbar på vc & inte på ett sjukhus, dom skiter ju faktiskt i vilket om att få folk friska.

Det bevisade ju en person sist när hon sa "men kommer ni hit smittar ni ju oss?"

....idiot...   

(nä nu lägger jag mig igen)

när jag for upp efter midnatt (dottern skrek/gnydde till) så måste jag ha trampat helt fucked up fel när jag tog det klivet utanför sängen i full galopp, för igår o idag har jag vid vissa tillfällen inte kunnat gå ordentligt på foten (gäller ankeln)

Vad värre är, jag har haft feber från & till, & idag har jag börjat hosta som fan, det har känts som jag haft vatten i lungorna o jag har nästan fått panik ibland, nyst har jag gjort med, o mannen har även han börjat känna att han med börjar bli sjuk...detta suger verkligen.

Vi har inte tid att vara sjuka, jag med alla mina möten, & han med sitt jobb.

Enligt sjukvårdsupplysningen säger dom att detta med lunginflammationen som barnen har, KAN komma tbx, så därför bör dom ej komma tbx till dagis än på 4-6 veckor.

(& hur ska det då gå med alla möten ?

Dom kan ju uppenbarligen inte följa med där ?!)

Och det smittar ! Och har vi fått det/lär få det, lr det ju bara gå runt !! 

Det bästa vore att lägga in barnen på sjukan, men då lär vi ju dö av leda allihop.

(& nuförtiden får man ju inte ens medicin man behöver så inläggning hade dom bara skrattat åt)

Aaaahhh ! Jag blir så trött på det hela !

Från o med imorgon är det hela 6 veckor som barnen hostat :(

Mitt huvud bultar så jag ska se om jag kan hitta en ipren, för treo smakar skit.

Iom flertalet mardrömmar, varav ena drömde jag 2 ggr, så vaknade jag full av en massa känslor vid 7 imorse.
Och just nu måste jag blogga via mobilen (jag som hatar pekfingervalsen ens o smsa, jag vet)

Men datorn är som den är just nu o jag måste få 'detta' ur 'systemet'.

Idag tog jag o gjorde ett val jag funderat länge på, o jag tycker det kändes rätt.
Såklart kom det flera frågor från vissa, -vrf inte bara acceptera faktum kanske att läget är som det är ?
Vrf måste där ligga motiv bakom ?

Ibland gör man val man tänkt igenom, ibland inte.
Bara för jag tycks göra en överilad sak betyder inte att jag inte tänkt igenom den.
Och även om jag inte tänkt igenom det hela, det är ff mitt val.
Där kan finnas en massa anledningar till mitt val o jag behöver inte nämna dom.
Så är det bara - acceptera.

Jag kanske varken orkar, vill lr hinner bikta mig o just där o då fläka upp alla känslor o tankar om 'vrf' efter valet är gjort ?
Så även om man frågar pgr man bryr sig..... bli inte sur om jag inte orkar.
Mitt val är redan gjort o jag har redan gått vidare.

Hade inte mina handleder strulat som dom gör, hade jag inte suttit här ens, då hade jag skrivit m penna.



Just nu är det tid för förändring, o en del har redan gjorts, o en del finns kvar att göra, man fixar inte allt på en gång, saker tar tid, vissa mer än andra.

Och nä, jag tänker inte skriva i klartext om en massa saker, o absolut inte i öppna inlägg o Nej INGEN får lösenord till dom dolda inläggen.

Det privata är just privat !

Ha en fortsatt trevlig söndag, trots solen inte är framme.